Liberté pour Santos! – December 2008

Fallet Santos Mirasierra, Olympique de Marseille-ultran som i drygt två månader satt oskyldigt frihetsberövad i Spanien, engagerade en hel fotbollsnation och supportrar över hela Europa. En återblick och kommentar följer här.

Satt och skrev på ett svar i forumet som jag snart märkte blev till ett ganska långt, ett nästan för långt, inlägg. ”Men vad bra”, tänkte jag då. Äntligen kanske vi kan få lite fart på den här hemsidan igen med texter som främst berör vår egen läktarkultur, den svenska och den internationella. Har du något som du själv vill bidra med? Sänd det i så fall till följande adress: gefleblueboys@hotmail.se.
34-årige Santos Mirasierra är capo i Commando Ultra 84, aktiv antirasist och ett välbekant ansikte i Stade Vélodromes Virage Sud i Marseille.

När Olympique de Marseille möter Atlético Madrid på bortaplan i Champions League den 1 oktober går spansk polis in i konfrontation med supportrar på OM-sektionen. Orsaken är en banderoll med ett dödskallemotiv som polisen vill ha ned. Santos som också har spanskt medborgarskap och talar språket försöker skapa lugn, men blir då istället anklagad för att bland annat ha kastat en läktarstol mot en polisman. Han grips, häktas och blir senare åtalad för störande av allmän ordning och våld mot tjänsteman. Det enda han gör, och som han också erkänner, är att han knuffar bort en polis som riktar batongslag mot hans vänner. Det kan skådas på dessa bilder inifrån arenan, Santos är mannen med långt hår, skägg och keps 1.11. in i filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=JEmFWCpWo5o&feature=related

I väntan på rättegången följer under parollen ”Libérez Santos” massprotester – i OM-led på gator och läktare, på övriga läktare i Frankrike och i resten av Europa. Hemsidor öppnas, sånger spelas in, fallet väcker enorm uppmärksamhet. Efter drygt nio veckor i arrest döms den tidigare helt ostraffade Santos till tre och ett halvt års fängelse (det hade tidigare yrkats på åtta år, fyra år var för de båda åtalspunkterna).

Mordhot skickas till Atlético Madrid och av rädsla väljer klubben att inte be om några biljetter åt sina supportrar till returen i Marseille.

Protesterna fortsätter. Stjärnspelare som Zinedine Zidane, Franck Ribéry och Didier Drogba uttalar sitt stöd, liksom franska medier och politiker. Ett öppet brev till president Sarkozy författas.

OM-ledningen å sin sida engagerar sig på ett exemplariskt vis för att få Santos frisläppt – vilket han till slut också blir (mot en borgen på motsvarande drygt 60.000 kr) bara några timmar före returmatchen på Stade Vélodrome den 9 december.

Kommentar:
Att många engagerade supportrar och stora, välorganiserade ultrasgrupperingar tillsammans i en enad ultrasrörelse kan åstadkomma mycket vet vi sedan tidigare. Det jag särskilt vill lyfta fram här är klubbledningens starka engagemang. Man visar att man verkligen värderar sina supportrar högt. Och det är inte första gången. Inför bortamötet med Paris SG den 5 mars 2006 står det klart att OM:s supportrar inte kommer att tilldelas det antal biljetter man har rätt till. Styrelsen beslutar då att i protest ställa över hela A-laget, i stället skickas juniorlaget och supportrarna uppmanas att stanna hemma.

Ordföranden Pape Dioufs uttalanden pekar på en relation mellan ledning och supportrar som för en svensk framstår oerhört främmande:

”Att förlora matchen och tre poäng är bättre än att förlora en själ.”
– Om matchen mot PSG som jag redovisat för ovan.

”Det går inte en dag utan att vi oroar oss för hur han har det. Julien Fournier (klubbdirektör) ägnar en stor del av sin tid till att sitta i telefon med franska personer, supportar och franska diplomater i Madrid. Klubben jobbar stenhårt och kommer inte att sluta göra det förrän Santos inte längre är i händerna på dem som kidnappar honom. Det är hög tid att kalla det här vid dess rätta namn: kidnappning”

”Det är nödvändigt att påminna om att de som bär störst skuld är de spanska poliserna som med stor brutalitet gick till attack mot våra supportrar och som fann en syndabock i Santos.”
– I fallet Santos Mirasierra.

Det här är något väl värt att tänka på för många svenska klubbledningar som vanligtvis är lika snabba på att fördöma och anklaga, som man är ointresserade av att sätta sig in i vad som egentligen har hänt och att ställa upp för felaktigt behandlade supportrar.

Det gläder mig att Santos Mirasierra äntligen är försatt på fri fot. Samtidigt måste det betonas att detta inte gäller ”bara” en supporter. Santos blev till en symbol för något som handlar om många fler. Liknande övergrepp – även om de inte blir uppmärksammade på samma sätt och inbegriper långa fängelsestraff – sker på läktare överallt, i varje omgång.

Av den här historien har vi alltså lärt oss (om vi inte redan visste det) att spansk polis och rättsväsende använder sig av oprovocerat våld och maktmissbruk – och att det alltid är värt att tillsammans kämpa för att rättvisa i slutändan ska skipas.

Frihet för ultras!
/Larsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s